Clear Sky Science · sv

Radiofrekvensstrålningens påverkan på Leydigcellernas funktion

· Tillbaka till index

Varför din telefon och Wi‑Fi kan spela roll för fertiliteten

Smartphones, Wi‑Fi‑routrar och andra trådlösa prylar badar oss ständigt i osynliga radiovågor. Dessa signaler är långt för svaga för att direkt bryta DNA, och beskrivs därför ofta som ofarliga så länge uppvärmning inte äger rum. Ändå antyder vissa studier att långvarig exponering ändå kan knuffa celler in i subtil stress. Denna studie undersöker hur sådana radiosignaler påverkar Leydigceller — testikelcellerna som tillverkar testosteron — för att bättre förstå potentiella kopplingar mellan vardaglig trådlös användning och manlig reproduktiv hälsa.

Figure 1. Trådlösa enheter som badar kroppen i radiovågor som når testiklarna och stressar de testosteronproducerande cellerna.
Figure 1. Trådlösa enheter som badar kroppen i radiovågor som når testiklarna och stressar de testosteronproducerande cellerna.

Hormonfabrikerna inne i testikeln

Inne i testikeln sitter Leydigcellerna mellan spermieproducerande tubuli och fungerar som små hormonfabriker. De producerar testosteron, vilket driver spermieproduktion, manlig pubertet och många aspekter av vuxen hälsa. För att hålla systemet i balans måste Leydigceller växa, dela sig och reparera sitt DNA på ett organiserat sätt. Om deras tillväxt bromsas eller de skadas kan testosteronnivåer och spermieunderstöd påverkas. Eftersom dessa celler är aktiva och energikrävande kan de vara särskilt känsliga för miljöstress, inklusive radiovågor från trådlösa enheter.

Hur forskarna testade trådlösa signaler på celler

Forskarna odlade en mus‑Leydigcellinje i laboratoriet och exponerade cellerna för tre typer av radiofrekvensstrålning under noggrant kontrollerade, icke‑uppvärmande förhållanden. En källa var en 4G‑mobil i aktiv samtalsläge, och de andra var rena signaler vid 1800 och 2450 megahertz, liknande de som används i mobilnät och Wi‑Fi. Cellerna exponerades i 15 till 120 minuter och granskades därefter för förändringar i form, tillväxt och hur de rörde sig genom cellcykeln — den stegvisa bana celler följer när de förbereder sig för delning. Mikroskopi avslöjade strukturella förändringar, ett DNA‑märkningsprov följde hur mycket nytt DNA cellerna bildade, och flödescytometri mätte hur många celler som befann sig i varje fas av cykeln.

Vad som hände med cellerna efter exponering

När cellerna undersöktes i mikroskopet såg oexponerade Leydigceller ut att vara spolformade med platta, väl fästa kroppar, ett tecken på god hälsa. Efter längre exponering för radiosignaler, särskilt från mobiltelefonen och 2450 megahertz‑källan, rundade många celler ihop sig, krympte, tappade sitt grepp om odlingsskålen och visade små bubblor på ytorna — karakteristika kopplade till stress och celldöd. DNA‑märkningsprovet visade att exponerade celler över tid bildade mindre nytt DNA än kontrollerna, vilket betyder att de delade sig i mindre utsträckning. Denna minskning i tillväxt var starkast efter den längsta exponeringstiden på 120 minuter och dök upp snabbare vid mobiltelefonstrålning än vid de rena signalkällorna.

Figure 2. Radiovågor som successivt pressar hormonproducerande celler från frisk tillväxt mot stressade, krympta tillstånd över tid.
Figure 2. Radiovågor som successivt pressar hormonproducerande celler från frisk tillväxt mot stressade, krympta tillstånd över tid.

Dolda inbromsningar i cellcykeln

Analysen av cellcykeln gav ytterligare förståelse. I alla tre exponeringsuppsättningar samlades fler celler i första gapfasen, då celler förbereder sig för att kopiera sitt DNA, medan färre nådde själva DNA‑kopia‑fasen. Den sista fasen, när cellerna delar sig i två, ändrades lite. Detta mönster tyder på att radiofrekvensexponering triggar interna checkpoints som hindrar Leydigceller från att gå vidare, sannolikt som ett skyddssvar på stress. Effekten berodde återigen på både frekvens och exponeringslängd, med starkare inbromsningar vid senare tidpunkter.

Vad detta kan innebära i vardagen

Tillsammans visar resultaten att icke‑uppvärmande nivåer av radiofrekvensstrålning kan förändra form, tillväxt och intern timing hos mus‑Leydigceller i laboratoriet, på sätt som pekar mot stress och minskad delningsförmåga. Studien bevisar inte att vardaglig trådlös användning skadar fertiliteten hos människor, och den begränsades till en celltyp i en odlingsskål. Men eftersom Leydigceller är centrala för testosteronproduktionen kan även måttliga, långsiktiga effekter på deras hälsa vara betydelsefulla. Arbetet stärker argumentet för ytterligare forskning i djur och människor för att klargöra hur verkliga exponeringmönster påverkar de celler som ligger till grund för manlig reproduktiv funktion.

Citering: Jangid, P., Rai, U., Sevak, J.K. et al. Radiofrequency radiation-induced changes in Leydig cell function. Sci Rep 16, 14999 (2026). https://doi.org/10.1038/s41598-026-39244-6

Nyckelord: radiofrekvensstrålning, Leydigceller, manlig fertilitet, cellcykel, trådlösa enheter